Jag födde min son 20 maj 2019, var då i v 35+6.
Fick en liten blödning på kvällen den 17 Maj och när jag åkte in till BB för kontroll visade det sig att jag hade lite dåliga lever och blodtrycksvärden.
Blödningen var slemproppen som släppt och jag var öppen 4 cm (inte känt några värkar) så jag blev inlagd.
Under de två dygnen som jag var inlagd för observation så blev mina värden bara sämre så 19 maj togs beslutet att jag skulle startas igång.
Jag mådde bra hela tiden och hade inga känningar av HELLPen eller värkar trots att jag då var öppen 5 cm.
När förlossningen väl startades upp (de tog hål på hinnorna och satte värkstimulerande dopp) så sköt mitt blodtryck i höjden.
Många sköterskor och doktorer inne på mitt rum i omgångar men det var ingen som förklarade för mig riktigt vad som hände och eftersom min bebis mådde bra och alla var lugna så tänkte jag bara att såhär är det nog att föda barn.
Blev beordrad att ligga ner och inte röra mig för mycket för mitt blodtryck var för högt för att röra mig. Fick massa blodtrycksmedicin och även en magnesiumspruta in i droppet för att inte krampa.
De ökade det värkstimulerande droppet i omgångar och jag öppnade mig rätt snabbt till 10 cm men sedan tog det stopp.
Var fullt öppen i nästan 6 timmar utan att jag fick ut min bebis. Det slutade med sugklocka för min kropp slutade att ge värkar, då var det 7 st olika sköterskor och läkare i rummet.
Min moderkaka släppte inte och jag fick åka på operation, jag förlorade totalt 3,2 liter blod.
Vaknade upp på intensivvårdsuppvaket och därefter blev mina värden bara sämre (levervärde, blodvärde och blodtryck). Min bebis mådde bra, jag fick träffa honom cirka 15 timmar efter att jag fött honom då jag fick åka upp till förlossningen igen där de skulle ha koll på mig över natten eftersom jag gick på magnesiumdropp.
Efter en natt på förlossningen flyttades jag till BB där vi blev kvar i nästan en vecka pga mitt höga blodtryck och dåliga värden.
Förutom att jag var trött pga allt förlorat blod (fick blod och blodplättar vid operationen) så mådde jag väldigt bra vilket läkarna och sköterskorna tyckte var konstigt eftersom jag hade ett blodtryck på 170/110 med blodtrycksmedicin i kroppen och dåliga levervärden. Dom tyckte jag borde ha ont i huvudet, dimmsyn och må allmänt dåligt.
Jag fick aldrig förklarat för mig att jag hade HELLP förens återbesöket en vecka senare, vilket jag tyckte var väldigt dåligt. Jag förstod ju inte varför jag inte fick åka hem eftersom jag mådde bra. Svaret var alltid bara att värdena är dåliga men ingen förklaring till varför.
Som förstagångsföderska så var jag bara glad att bebisen var frisk och att vi mådde bra så jag visste inte vad jag skulle fråga efter eller ifrågasätta med min vård.
Jag fick gå på blodtrycksmedicin i 4 veckor efter förlossningen.
I min graviditet så fick jag; konstant illamående mellan v 5-20, karpaltunnel i båda händerna, gravidklåda (antagligen pga dåliga levervärden), graviddiabetes från v 32, hade väldigt ont under revbenen i flera veckor men det avtog senare i graviditeten. Gbs-urinvägsinfektion och då har jag aldrig förr haft urinvägsinfektion. Enligt min läkare så hade inget av detta (förutom smärtan under revbenen) med HELLP att göra utan jag hade bara otur i min graviditet.
Min läkare sa att det jag fått är väldigt ovanligt och risken att drabbas igen är minimal fast ändå större eftersom jag haft det en gång.
Tycker dock inte jag fått så mycket information om vad som faktiskt hände mig. Beställde hem min 17 sidor långa journal och blev lite klokare i alla fall.
Enligt min läkare och mvc-sköterska så gick jag runt som en tickande bomb eftersom jag inte mådde dåligt och att jag ska vara glad att jag fick en liten blödning så jag var tvungen att åka in på kontroll för annars kunde det ha gått riktigt illa.
Idag är jag helt återställd.
Helen, 34 år vid den aktuella graviditeten, Västra Götalandsregionen
Preeklampsiföreningen 